Begrepp och rättsliga grunder för stationsutbildningen
Die Stationsutbildning utgör en central del av den juridiska förberedelseutbildningen (referendariat) i Tyskland som leder till att bli fullvärdig jurist. Den syftar till praktisk förberedelse för arbetet som domare eller åklagare och ger de nödvändiga praktiska färdigheterna inom olika rättsområden. De rättsliga reglerna kring stationsutbildningen finns framför allt i den tyska domarlagen (DRiG) samt i utbildningsförordningarna för de enskilda förbundsländerna.
Rättslig ram för stationsutbildningen
Tysk domarlag (DRiG)
De grundläggande bestämmelserna för utbildningen under den andra fasen finns i §§ 5 ff. DRiG. DRiG föreskriver praktisk utbildning efter att den första juridiska examen (tidigare första statsexamen) har avlagts. Enligt § 5 stycke 5 DRiG sker utbildningen huvudsakligen genom praktiskt arbete vid domstolar, myndigheter samt övriga institutioner.
Regionrättsliga bestämmelser
Utformningen av stationsutbildningen regleras mer detaljerat i de enskilda förbundsländernas referendariatsutbildningsförordningar. Dessa reglerar uppbyggnad, process, innehåll och längd för de olika stationerna samt rättigheter och skyldigheter för såväl de studerande som handledarna. Trots en likartad grundstruktur i hela landet finns regionsspecifika skillnader gällande organisation, provkrav och tidsramar.
Förlopp och innehåll i stationsutbildningen
Uppbyggnad av stationsutbildningen
Stationsutbildningen är vanligtvis indelad i följande stationer:
- Civilrättsstation: Placering vid lokal- eller regiondomstol i civilrättsliga ärenden.
- Straffrättsstation: Utbildning vid en åklagarmyndighet, senare ofta även vid en brottmålsdomstol.
- Förvaltningsstation: Praktiskt arbete vid en förvaltningsmyndighet eller förvaltningsdomstol.
- Advokatstation: Praktisk erfarenhet på advokatbyrå.
- Valstation: Fördjupningsstation inom ett arbetsområde som kan väljas efter individuella intresseinriktningar.
Ordningen på dessa stationer, deras längd samt respektive utbildningsinnehåll regleras genom regionala bestämmelser.
Rättigheter och skyldigheter under stationsutbildningen
Under stationsutbildningen står referendarier i ett offentlig-rättsligt utbildningsförhållande till det aktuella förbundslandet. De omfattas av särskilda tjänsteplikter, såsom regelbunden närvaro, tystnadsplikt, skyldighet att ta emot förordnanden inom tillåten omfattning samt skyldighet att följa handledarens anvisningar. Samtidigt finns rätt till utbildningsstöd (underhållsbidrag), försäkringsskydd samt deltagande vid introduktionskurser och arbetsgrupper.
Utbildningsmål och kunskapskontroller
Syftet med stationsutbildningen är att förvärva de praktiska kunskaper, färdigheter och erfarenheter som krävs för det framtida yrket som domare eller åklagare (§§ 5 stycke 1, 5a DRiG). I de olika stationerna ska skriftliga arbeten (aktgenomgångar, övervakningsuppgifter, praktiska övningar) utföras. Arbetsgrupper syftar till att kompletterande förmedla moment och färdigheter inom respektive rättsområde.
Rättsliga examensaspekter av stationsutbildningen
Betydelse för det andra juridiska provet
Stationsutbildningen förbereder för det andra juridiska provet (tidigare andra statsexamen). Provmomenten omfattar skriftliga tentamina som ofta hämtas från de praktiska aktiviteterna inom respektive station samt en muntlig examen, som bland annat baseras på de erfarenheter och kunskaper som förvärvats under stationsutbildningen.
Provmoment och bedömning
Under vissa stationer kan skriftliga utbildningsbevis vara nödvändiga, vilka eventuellt räknas in i slutbetyget för examen. Bedömningen sker genom handledare eller bedömningskommittéer, där de aktuella regionala bestämmelserna är avgörande. Korrekt genomförd stationsutbildning är ett krav för att få gå upp i det andra juridiska provet.
Särskilda rättsliga frågor kring stationsutbildningen
Likabehandling och tillgång
Tilldelningen av stationsplatser sker enligt fastställda kriterier. Rätt till en specifik utbildningsplats finns endast i undantagsfall (t.ex. vid allvarliga hårdhetsfall). Urvalshandlingarna hos berörd rättslig förvaltning måste följa principen om likabehandling och är i regel rättsligt prövningsbara.
Ersättning och försäkring
Referendarier får ett månatligt underhållsbidrag. Storleken bestäms i respektive förbundslands lagstiftning. Under stationsutbildningen finns normalt sett skydd via lagstadgad arbetsskadeförsäkring samt skyldighet till sjuk- och vårdförsäkring för referendaren.
Ansvarsfrågor
Inom ramen för stationsutbildningen finns särskilda regler för tjänsteansvar (§ 839 BGB i förening med art. 34 GG). För skador som referendarier orsakar under sin utbildningstid ansvarar i många fall det utbildande förbundslandet, så länge villkoren för tjänsteansvar föreligger. Civilrättsligt ansvar mot tredje part är normalt uteslutet om handlingen ägde rum i utövandet av offentlig makt.
Dataskydd och tystnadsplikt
Referendarier är skyldiga att följa föreskrifter kring dataskydd och upprätthålla tystnadsplikt rörande tjänstehändelser. Överträdelse kan få arbetsrättsliga och straffrättsliga konsekvenser.
Sammanfattning
Stationsutbildningen är en central, lagreglerad grundsten i den praktiska juridiska utbildningen inom ramen för förberedelseutbildningen i Tyskland. Den kännetecknas av ett omfattande samspel av nationella och regionala bestämmelser som reglerar ramar, rättigheter och skyldigheter för de studerande liksom väsentliga examensaspekter. Genom den praktiska utformningen av de olika stationerna och de erfarenheter som förvärvas därvid ger referendarier ett väsentligt bidrag till sin kompetens för framtida juridiskt arbete inom offentlig eller privat sektor.
Vanliga frågor
Vem bär det rättsliga ansvaret under stationsutbildningen på station?
Under stationsutbildningen har utbildningsanordnaren i regel det övergripande ansvaret för att utbildningen genomförs korrekt enligt gällande lagar, såsom yrkesutbildningslagen (BBiG) eller relevanta speciallagstiftningar inom vårdyrken (t.ex. Pflegeberufegesetz, PflBG). I den dagliga verksamheten på stationen har oftast den utbildade fackpersonalen, så kallad praktikhandledare eller utsedd lärare, det direkta tillsynsansvaret. Utbildningsanordnaren är dock alltid ytterst ansvarig, särskilt för att alla arbetsrättsliga, ansvarsrättsliga och dataskyddsrättsliga föreskrifter följs. De studerandes ansvar är begränsat till att utföra tilldelade uppgifter inom ramen för sin utbildningsnivå och enligt instruktion. Om studerande sätts in utöver sin kompetens eller inte får tillräcklig handledning, ansvarar utbildningsanordnaren vid eventuella skador och kan inte skylla på de studerandes misstag.
Vilka rättsliga krav gäller för praktikhandledare under stationsutbildningen?
Praktikhandledare måste uppfylla vissa rättsliga villkor för att få handleda praktisk utbildning. Enligt PflBG § 4 samt tillhörande utbildnings- och examensförordning krävs en statligt erkänd vidareutbildning som praktikhandledare, samt regelbunden fortbildning, normalt minst 24 timmar per år. De ansvarar för att handledningen av de studerande planeras, utförs korrekt och enligt lag, samt att utbildningsinnehållet förmedlas enligt utbildningsplan och rättsliga föreskrifter. Praktikhandledare har särskild aktsamhetsplikt, ska dokumentera utbildningsförloppet och se till att de studerandes arbetsbelastning är förenlig med lagens krav. Vid överträdelser kan de ställas till ansvar såväl arbetsrättsligt som yrkesrättsligt.
Vilka rättigheter och skyldigheter har de studerande under stationsutbildningen?
Under stationsutbildningen har de studerande rätt till kvalificerad och strukturerad praktisk utbildning enligt utbildningsplan, där utbildningsinnehållet ska förmedlas enligt lag och examensförordning. De omfattas av skyddsbestämmelser enligt BBiG eller särskilda regler för vårdyrken, såsom begränsning av daglig och veckovis arbetstid samt rätt till raster och lediga dagar. Samtidigt är studerande skyldiga att enligt sin utbildningsnivå utföra sina uppgifter noggrant, följa arbetsplatsens instruktioner och hygienregler samt delta i utbildningsverksamheten i den omfattning som krävs för att nå utbildningsmålet. Brott mot skyldigheter kan leda till arbetsrättsliga åtgärder; för minderåriga har efterlevnaden av ungdomsskyddslagen (JArbSchG) särskild prioritet.
I vilken utsträckning ansvarar de studerande vid skada under stationsutbildningen?
De studerandes ansvar under stationsutbildningen är lagstadgat begränsat. Enligt principen om arbetstagares ansvar kan studerande hållas ansvariga för oaktsamhet eller uppsåt inom ramen för sin utbildningsnivå. Det måste dock prövas om handlingen skedde inom ramen för föreskrivan arbetsuppgift och rimlig kunskapsnivå. Om en skada beror på bristande handledning, felaktiga arbetsmedel eller otillräcklig tillsyn ansvarar normalt utbildningsanordnaren eller dennes försäkring. Vid grov oaktsamhet eller uppsåt ansvarar den studerande personligen, dock bara om tillräcklig information och instruktion tydligt har getts för uppgiften. Minderåriga har särskilt skydd: tillsynsansvaret skärps och det egna ansvaret är begränsat.
Vilka dokumentationskrav gäller under stationsutbildningen?
Enligt lag är det obligatoriskt att föra utbildningsdokument (loggbok, utbildningsintyg) enligt BBiG, vilket regelbundet ska granskas och signeras av praktikhandledaren. Inom vårdyrkena krävs dessutom särskild individuell utbildningsdokumentation som täcker hela den praktiska utbildningens förlopp. Denna dokumentation tjänar som bevis för att utbildningsplanens innehåll har genomgåtts och utgör ibland grund för prövning vid den praktiska slutprovet. Dessutom finns omfattande dokumentationskrav för aktiviteter av ansvarsrättsligt eller dataskyddsmässigt relevant karaktär, exempelvis vid patientvård. Bristfällig dokumentation kan leda till att de studerande inte får tillträde till slutprovet.
I vilka fall får stationsutbildningen avbrytas eller avslutas?
Avbrott i stationsutbildningen kan ske av rättsliga skäl, t.ex. vid sjukdom (med läkarintyg), graviditet (enligt moderskyddslag), olycka, värn- eller civilpliktstjänst samt andra tvingande personliga skäl. Längre avbrott (mer än en tiondel av utbildningstiden) kan innebära att utbildningstiden måste förlängas så att det man missat kan tas igen. Avslut av stationsutbildningen kan lagligen ske framför allt genom uppsägning av utbildningsförhållandet. Rättsliga grunder för detta finns i § 22 BBiG eller respektive speciallag för yrkesgruppen. Under prövotiden är omedelbar uppsägning utan skäl möjlig, därefter endast med goda skäl och uppsägningstid. Utbildningsanordnaren är skyldig att följa lagstadgade anmälningsplikter gentemot kammaren eller skolan.
Vilka regler gäller för arbetstid och raster under stationsutbildningen?
För studerande gäller de arbetsrättsliga ramarna i BBiG samt, särskilt för minderåriga, bestämmelserna i ungdomsskyddslagen (JArbSchG). Den dagliga arbetstiden får inte överstiga åtta timmar, utom vid särskilda avtal eller arbetsplatsregler. Maximal veckoarbetstid är 40 eller 48 timmar (för vuxna). Raster regleras så att minst 30 minuters rast ges vid mer än sex timmars arbete; för ungdomar måste rast på minst 30 minuter ges redan efter 4,5 timmars arbete. Skift-, natt- och helgarbete är endast undantagsvis och under strikt lagliga villkor tillåtna för minderåriga. Efterlevnaden av dessa regler kontrolleras av berörda tillsynsmyndigheter och överträdelser kan leda till straffrättsliga och administrativa påföljder.