Skillnader i notarietjänst mellan öst och väst
Det juridiska notarietjänstgöringen är en central del av juristutbildningen i Tyskland. Med ”Skillnader notarietjänst öst/väst” avses främst granskningen av de strukturella, innehållsliga och rättsliga avvikelserna i den juridiska förberedelsetjänsten i de nya (öst) och gamla (väst) förbundsländerna sedan återföreningen 1990. Följande artikel fördjupar utvecklingen, aktuella regelmekanismer, rättsliga grunder och konsekvenser av dessa skillnader och ger en övergripande översikt över den rättsliga utformningen av notarietjänstgöringen i östra och västra Tyskland.
Historisk utveckling av notarietjänstgöringen i östra och västra Tyskland
Notarietjänstens ursprung och förändring
Den juridiska notarietjänstgöringen utformades på olika sätt i de två tyska staterna efter 1945. I Förbundsrepubliken Tyskland (Västtyskland) förblev notarietjänsten nära kopplad till den preussiska juristutbildningstraditionen, medan DDR (Östtyskland) utvecklade ett eget utbildningssystem för jurister. Återföreningen 1990 ledde till att västtyska rättsmodeller övertogs i de fem nya förbundsländerna, dock med specifika regionala anpassningar.
Införande av den enhetliga juridiska förberedelsetjänsten
Med ikraftträdandet av Einigungsvertrag omstrukturerades de juridiska förberedelsetjänsterna i Östtyskland enligt västtysk modell och en enhetlig tillgång till det så kallade assessorexamen infördes. Trots detta finns än idag innehållsliga och organisatoriska skillnader mellan förbundsländerna, vilket märks särskilt i utbildningsförordningarna och villkoren för notarietjänstgöringen.
Rättsliga grunder och bestämmelser i översikt
Nationella rättsnormer
Den juridiska förberedelsetjänsten regleras på nationell nivå i den tyska domarlagen (DRiG) (§ 5 DRiG), men ger dock förbundsländerna betydande utrymme för utformningen. Ytterligare relevanta bestämmelser återfinns i respektive utbildningslagar för jurister (JurAG) samt i ländernas utbildnings- och examensförordningar.
Regionala särdrag i lagstiftningen
Både i de nya och de gamla förbundsländerna finns självständig regional kompetens att reglera området. Förbundsländerna bestämmer särskilt:
- Behörighetskrav och antagningsförfarande
- Utbildningsstationernas längd och ordning
- Ersättning (försörjningsbidrag)
- Praktiska utbildningsplatser och innehåll
Beroende på förbundsland, och särskilt mellan öst och väst, varierar dessa regler delvis avsevärt.
Struktur och innehåll i notarietjänsten Öst/Väst
Förlopp och stationer
Notarietjänsten består i hela landet av flera obligatoriska utbildningsstationer, däribland civilrättslig, straffrättslig och förvaltningsstation, advokatstation samt en valfri station. Innehåll, längd och viktning av de enskilda stationerna kan dock skilja sig mellan öst- och västtyska förbundsländer. Exempelvis betonas i vissa östtyska delstater mer praktik i statsförvaltningen, medan man i västtyska delstater ofta lägger större vikt vid advokat- och valstationen.
Skillnader i ersättning under utbildningen
Storleken på försörjningsbidraget för notarier är inte nationellt reglerad. Historiskt har ersättningen i östtyska länder legat under den västtyska, men en gradvis utjämning har skett. Ändå finns fortfarande delvis betydande skillnader vad gäller det månatliga försörjningsbidraget.
Urval och fördelning av utbildningsplatser
Skillnader visar sig även i tilldelningsförfarandet och väntetiderna för notarietjänstplatser. Särskilt i östtyska förbundsländer finns ofta kortare väntetider och bättre förhållande mellan antal sökande och tillgängliga platser än i vissa västtyska förbundsländer.
Examen och provningsförfaranden
Struktur för det andra statliga juristexamen
Det andra statliga juristexamen är en del av notarietjänstgöringen och genomförs självständigt av de juridiska examensmyndigheterna i respektive förbundsland. Krav, omfattning och viktning av provuppgifterna kan skilja sig mellan förbundsländerna, inklusive öst och väst, även om man huvudsakligen försöker uppnå enhetlighet genom Justitieministerkonferensen.
Betygssystem och poängsättning
Det finns mindre skillnader i poängsättning och viktning av examensprestationer i ländernas examensreglementen. Även om betygsskalan baseras på en nationellt enhetlig reglering enligt § 5d Abs. 2 DRiG, kan sammansättningen av slutbetyget (skriftliga prov, muntlig prövning, akthandläggning) variera.
Särregler och regionala särdrag
Anställningskrav och kompletterande kvalifikationer
I de nya förbundsländerna infördes vid återföreningen specifika övergångsregler för examinander med juridisk utbildning från DDR (s.k. kompletterande kvalifikationsförfarande). Dessa regler finns inte i väst och har under många år präglat tillträdet till notarietjänsten och juridiska yrken i öst.
Praktisk tillämpbarhet och regionala skillnader
Den praktiska utformningen av förberedelsetjänsten – till exempel vid tilldelning till domstolar, åklagare eller förvaltningar – anpassas efter de regionala förhållandena. I östtyska förbundsländer, där den juridiska infrastrukturen ofta är glesare, kan längre resvägar eller alternativa upplägg förekomma jämfört med större städer i väst.
Konsekvenser och aktuella utvecklingar
Tendenser till utjämning och kvarstående skillnader
Även om många skillnader har avvecklats under det senaste decenniet, kvarstår fortfarande regionala särdrag. Ytterligare steg mot nationell harmonisering eftersträvas i takt med tiden sedan återföreningen.
Rättspolitiska diskussioner
Debatten om en nationellt enhetlig reglering av den juridiska förberedelsetjänsten har förts flera gånger på federal och regional nivå. Hittills har den federala modellen med regionalt självbestämmande bestått.
Sammanfattning
Skillnader i juridisk notarietjänstgöring mellan öst och väst härrör från den historiska utvecklingen, förbundsländernas rättsliga självständighet och deras respektive utformning av utbildning och examinationsförfaranden. De viktigaste avvikande aspekterna gäller ersättning, utbildningens fokus, examensstruktur och organisatoriskt genomförande av notarietjänsten. De rättsliga grunderna finns i den tyska domarlagen samt i landspecifika utbildnings- och examensförordningar. Trots många utjämningar kvarstår tydliga specifika skillnader, som i hög grad påverkas av respektive landsregler och historiska utveckling.
Vanliga frågor
Hur skiljer sig lagarna kring notarietjänstens gång mellan östtyska och västtyska förbundsländer?
Notarietjänsten inom offentlig sektor – särskilt inom juridik och läraryrket – regleras huvudsakligen beroende på förbundsland och omfattas av respektive regional lagstiftning. Mellan östtyska (Brandenburg, Mecklenburg-Vorpommern, Sachsen, Sachsen-Anhalt, Thüringen, Berlin [som tidigare öst-väst-förbindelse]) och västtyska länder (bl.a. Bayern, Baden-Württemberg, Hessen, Nordrhein-Westfalen) finns ibland betydande rättsliga skillnader när det gäller avgörande föreskrifter, särskilt gällande utbildnings- och examensordning. Längden på notarietjänsten, fastläggandet av utbildningsstationer, antal och struktur på obligatoriska lektionsbesök (för lärarutbildning) respektive obligatoriska stationer (för juristutbildning), regler om bisysslor samt riktlinjer för slutexamen (andra statliga provet) styrs av de regionala lagförordningarna och administrativa bestämmelser. I öst styr de rättsliga riktlinjerna ofta fortfarande av reformerade ramförordningar, som infördes efter Tysklands anslutning, varför det – trots utjämning – finns egna regler och avvikelser avseende tidsfrister, krav och procedurer, exempelvis rörande examensförfaranden eller rättigheter och skyldigheter för notarier.
Finns det skillnader i tjänstemannarätten för notarier mellan öst- och västtyskland?
Beamtenstatusgesetz (BeamtStG) och den tyska domarlagen (DRiG) lägger nationella grunder för den tjänstemannamässiga statusen för notarier och lärarkandidater, men förbundsländerna – detta märks fortfarande tydligare i östtyska förbundsländer – kan fastställa egna detaljerade regler. Den faktiska anställningen i den offentlig-rättsliga utbildningsrelationen (tjänsteman på förordnande) sker enligt varje lands särskilda tjänstemannalagar, där exempelvis skillnader kan förekomma vad gäller provanställningstider, uppsägningsfrister, saklig grund för uppsägning eller tillgodoräknande av tidigare tjänstgöring. T.ex. kan regler om arbetsgivarens omsorgsplikt vid arbetsskador, föräldraledighet, hantering av bisysslor eller disciplinförfaranden skilja sig åt utifrån landslagstiftning. I östtyska förbundsländer finns det fortfarande ett visst behov av anpassning till västligt mönster, särskilt i detaljfrågor som behörighetskrav eller tjänstemannaplikter.
Hur skiljer sig ersättningen (försörjningsbidraget) i notarietjänsten rättsligt mellan öst och väst?
Storleken på försörjningsbidraget (eller kandidatlöner) för notarier regleras i respektive lands löneförordningar och varierar därmed. Sedan återföreningen har insatser för att utjämna beloppen gjorts, men det finns fortsatt skillnader i de utbetalda ersättningarna mellan öst- och västtyska förbundsländer. Rättsligt är utformningen landets ansvar, så skillnader finns vad gäller grundlön samt familje-, barn- och ortsbaserade tillägg. Även frågan om och i vilken form tillägg, t.ex. ett storstadstillägg i Berlin, eller tillägg för ensamstående föräldrar ges, utformas olika juridiskt. Särskilt framträdande är detta vid särskilda fall, som hänsynen till sociala avgifter eller skatteförmåner, vilka varierar beroende på landets lagstiftning.
Finns det juridiska skillnader vid erkännande av utbildningstid eller tidigare meriter mellan öst och väst?
För erkännande av akademiska prestationer, så kallade tidigare meriter (t.ex. praktik, tilläggskvalifikationer eller redan genomförda stationer i andra förbundsländer), är respektive utbildnings- och examensordning avgörande. Medan västtyska länder traditionellt har mer enhetliga och redan länge gällande regler, finns det i östtyska länder ofta övergångsregler eller särregler kopplade till övergången från DDR-systemet till det västtyska systemet. Detta kan t.ex. innebära att utbildningstid från andra förbundsländer eller från utlandet erkänns olika länge eller via olika förfaranden eller med särskilda krav (t.ex. kompletterande utbildningsmoment). Den rättsliga prövningen åligger respektive justitieexamenmyndighet eller pedagogiskt landsinstitut, som följer riktlinjerna för sitt eget förbundsland.
Skiljer sig rättsliga regler kring andra statsexamen under notarietjänst mellan öst och väst?
Andra statsexamen genomförs på grundval av landspecifika examensförordningar. Detta gäller både antal, form och viktning av provresultat (skriftliga prov, muntliga prov, lektionsprover) samt behörighetskrav, betygsskala och möjligheter till omprövning. Mellan öst- och västtyska länder förekommer därmed ibland betydande skillnader, t.ex. i antal skriftliga prov i juristutbildningen (sju i Bayern, åtta i Sachsen), delar av lärarprovet (t.ex. vetenskapligt kollegium endast i vissa länder), utformningen av hemarbeten och förekomsten av ytterligare granskare. Även den rättsliga utformningen av överklaganden av examensbeslut (frist för överklagan, rättsskyddsförfaranden etc.) är landspecifika och därmed olika mellan länder.
Finns det skillnader i rättsliga prövningsvägar och klagomålsmöjligheter vid tjänste- eller examinationsrättsliga tvister under notarietjänsten?
I grunden finns landsomfattande identiska domstolsbehörigheter: Administrativ domstolsväg för tjänsterättsliga tvister (t.ex. uppsägningar, disciplinårenden, arbetsbedömningar), prövningsrättslig väg för tvister kring tentamensbeslut (vid förvaltningsdomstol). Dock förekommer landspecifika skillnader i frågor som frister för överklagande, föreskrifter om föregående förfarande, möjligheten till omprövning och tillgången till effektivt rättsskydd. Dessa regleras i respektive lands lagstiftning och förfaranderegler. Exempel: I vissa östtyska länder finns förkortade överklagandefrister eller särskilda formkrav för rättsmedelsanvisningar, medan västtyska länder ibland har mer omfattande omprövningsförfaranden. Även regler för rätt till aktinsyn eller uttryckliga klagoposter under notarietjänsten varierar enligt den regionala rättsliga ramen.
Måste landspecifikt olika rättsliga regler kring graviditetsskydd, föräldraledighet och jämställdhet följas under notarietjänsten?
Ja, utöver nationellt gällande ramregler (Mutterschutzgesetz, Bundeselterngeld- und Elternzeitgesetz, Allgemeines Gleichbehandlungsgesetz) finns landspecifika tillämpningsbestämmelser som kan variera i detalj. Därmed kan det finnas skillnader i hur ledighet och skyddsperioder utformas, ersättningsnivå och fortsatt betalning av försörjningsbidrag under graviditets- och föräldraledighet, förlängning av utbildningstid samt om och hur föräldra- och graviditetsperioder tillgodoräknas under notarietjänsten. I östtyska länder finns oftare traditionellt generösare regler för att förena familj och utbildning, samt särskilda övertagandekvoter och skyddsåtgärder, medan västtyska länder tenderar att fokusera mer på nationella minimiregler. Samtidigt finns skillnader inom jämställdhetsregleringen (t.ex. stödprogram, kompensation vid prövningsnackdelar), vilka alla konkretiseras i respektive lands lagar och offentliga meddelanden.