Definition och grundläggande skillnader mellan notarietjänstgöring utomlands och i Tyskland
Notarietjänstgöringen utgör en central del i utbildningen av framtida jurister i Tyskland. Medan den klassiska juridiska notarietjänstgöringen i Tyskland kännetecknas av en fast struktur, statlig organisering och framför allt omfattande rättsliga grunder, finns det utomlands olika modeller för praktisk utbildning inom juridikområdet. Följande artikel belyser de grundläggande samt de mångfacetterade juridiska skillnaderna som finns mellan notarietjänstgöring utomlands och i Tyskland.
Rättsliga grunder för notarietjänstgöring i Tyskland
Struktur och syfte med notarietjänstgöringen
Notarietjänstgöring i Tyskland är en obligatorisk, lagstadgad fas i den juridiska utbildningen som följer efter det första statliga juristexamen. Den är förankrad i den tyska domarlagen (DRiG) samt i de respektive delstatslagarna. Syftet är att utöka den teoretiska kunskapen genom praktisk erfarenhet och rättstillämpning.
Varaktighet och innehåll
Normalt varar notarietjänstgöringen två år. Den är uppdelad i olika stationer, som bland annat inkluderar:
- Civilrättsstation (vid en tingsrätt eller regional domstol)
- Straffrättsstation (vid en åklagarmyndighet eller brottmålsdomstol)
- Förvaltningsstation (vid en myndighet eller förvaltningsdomstol)
- Advokatstation (vid en advokatbyrå)
- Valfri station (för individuella fokusområden, även möjlig utomlands)
Upprättande av offentlig-rättsligt utbildningsförhållande
Notarier står i ett offentlig-rättsligt utbildningsförhållande till respektive förbundsland. De erhåller underhållsbidrag enligt respektive delstatslönelag och omfattas av särskilda rättigheter och skyldigheter enligt utbildningsförordningarna (JAG, JAO).
Former och juridisk status för notarietjänstgöring utomlands
Modeller för juridisk utbildning utomlands
Utlandet har olika modeller för praktiska utbildningsavsnitt för blivande jurister. Länder som Storbritannien, Frankrike eller USA använder till exempel egna system som Legal Practice Course (LPC), Bar Exam Preparation, Stages, Clerkship eller Trainee Programs. Begreppet ”notarietjänstgöring” används huvudsakligen som en synonym för alla former av juridisk yrkesintroduktion, men är utanför Tyskland varken enhetligt utformat eller i samma utsträckning lagstadgat institutionaliserat.
Arbetsrättslig och ersättningsrättslig status
Till skillnad från det offentlig-rättsliga utbildningsförhållandet i Tyskland är det utomlands oftast fråga om privaträttsliga anställningsförhållanden. Traineer, stagiaires eller clerks är för det mesta anställda, för vilka arbetsrättsliga och avtalsmässiga bestämmelser gäller. Medan utbildningsstatusen i Tyskland grundar särskilt skydd och utbildningsanspråk, regleras utbildningen utomlands oftast av allmänna arbetsrättsliga föreskrifter och det finns skillnader avseende lön, semester och socialförsäkring.
Godkännande av notarietjänstgöring utomlands i Tyskland
Förutsättningar och rättsliga ramar
Enligt juristutbildningsförordningarna i de tyska förbundsländerna finns möjlighet att genomföra enskilda stationer – särskilt den valfria stationen – utomlands. Godkännande sker dock enligt strikta regler. Den aktuella utbildningsplatsen måste erbjuda substantiellt praktiskt och utbildningsrelaterat innehåll. Andra avgörande kriterier är språklig och innehållslig lämplighet, varaktighet, examinationssätt och det förhandsgodkännande som ska erhållas av de utbildande rättsmyndigheterna.
Begränsningar och reglering av frånvaro
Endast utbildningsavsnitt som är jämförbara med de nationella kraven erkänns enligt tysk JAG/JAO. Längre frånvaro eller bristande innehållslig kvalitet kan leda till att utbildningsavsnittet inte erkänns. Utländska stationer får heller inte överskrida vissa tidsmässiga gränser. Det är principiellt uteslutet att genomföra hela notarietjänstgöringen utomlands för att bli godkänd i Tyskland.
Skillnader efter specialområde och regional rätt
Åtskillnad enligt utbildningsmål
Medan notarietjänstgöringen i Tyskland medvetet förbereder för en framtida roll som domare, åklagare eller advokat, är inriktningen utomlands mycket mindre enhetlig. Det är vanligt att man skaffar sig ämnesspecifika licenser, behörigheter (t.ex. Bar Admission) eller specialisering inom särskilda rättsområden. I många jurisdiktioner krävs visserligen praktisk erfarenhet, men vägen dit är annorlunda utformad och ofta mindre strikt reglerad.
Nationella lagstadgade grunder
De juridiska ramarna skiljer sig avsevärt internationellt. Så finns det exempelvis andra tillträdes- och erkännandekrav i fransk rätt än i common law-systemet i USA eller Storbritannien. Erkännandet av utländska kvalifikationer är föremål för nationella utvärderings- och prövningsförfaranden.
Sammanfattning: Kärnskillnader i juridiska termer mellan notarietjänstgöring i Tyskland och utomlands
- Status och rättsform: I Tyskland föreligger ett offentlig-rättsligt utbildningsförhållande med specifika rättigheter och skyldigheter. Utomlands handlar det främst om privaträttsliga eller avtalsbaserade utbildningsformer.
- Lagstadgad förankring: Notarietjänstgöringen i Tyskland är lagstadgat obligatorisk och detaljerat reglerad; utomlands finns ingen enhetlig laglig grund.
- Godkännande: Enskilda stationer utomlands kan efter godkännande och under vissa förutsättningar tillgodoräknas i den tyska notarietjänstgöringen, men en fullständig notarietjänstgöring utomlands är juridiskt utesluten i Tyskland.
- Examinationssystem: I Tyskland utgör notarietjänstgöringen en del av förberedelsetjänsten för den andra statliga juristexamen; på andra håll är praktiska utbildningstider ofta modulärt upplagda och inte alltid ett krav för statliga examina.
- Lön och arbetsrätt: I Tyskland gäller underhållsbidrag med offentlig-rättslig status, utomlands gäller anställningsförhållanden med marknadsmässiga villkor och utan offentlig-rättslig utbildningsstatus.
Litteratur och juridiska källor
- Tysk domarlag (DRiG)
- Utbildningsförordningar för förbundsländerna (JAG, JAO)
- Internationella juridiska jämförelser (t.ex. franska ”CRFPA”, UK ”Legal Practice Course”, US ”Clerkship”-modeller)
- Officiell information från justitiedepartementen
Kunskap om skillnaderna och likheterna mellan notarietjänstgöring utomlands och det tyska systemet är av stor betydelse för såväl blivande jurister som för de myndigheter som fattar beslut om godkännande. I praktiken rekommenderas en noggrann förhandsprövning av de rättsliga förutsättningarna och begränsningarna genom behöriga utbildningsinstanser.
Vanliga frågor
Vilka juridiska krav måste uppfyllas för en notarietjänstgöring utomlands?
Vid notarietjänstgöring utomlands måste i grunden förordningarna för det förbundsland i Tyskland där det juridiska förberedelsetjänstförhållandet föreligger, följas. Respektive juristutbildningsförordning för delstaten bestämmer om, i vilken omfattning och på vilka villkor enskilda stationer, särskilt den valfria stationen, får avläggas utomlands. För utlandsvistelsen måste regelmässigt ansökningar om godkännande lämnas in, där utbildningsmålet, den specifika utbildningsplatsen och dess utbildningskompetens detaljerat ska anges. Avseende det utbildningsinnehåll som ska tillgodoses gäller de tyska kraven även utomlands, bland annat angående antalet obligatoriska stationsdagar, rapportbok och nödvändig kvalificerad handledning av fackkompetent personal. Ofta krävs dessutom att en tysk jurist fungerar som kontaktperson utomlands eller att det finns annan juridisk sakkunskap för att säkerställa utbildningens likvärdighet.
Hur erkänns de utlandsförlagda stationerna i Tyskland ur juridisk synvinkel?
Godkännandet av utlandsstationer omfattas av de tyska delstatslagarna, särskilt respektive juristutbildnings- eller notarieordning. Det är viktigt att utbildningen utomlands vad gäller innehåll, varaktighet och provprestationer är jämförbar och likvärdig med den station som föreskrivs i Tyskland. Ofta måste detaljerade utbildningsintyg, betyg och en utbildningsrapport lämnas in. Dessa handlingar måste ibland vara officiellt vidimerade och i förekommande fall översatta till tyska. Godkännande sker på ansökan av behörig utbildningsmyndighet, som prövar innehållets likvärdighet och vid behov kan ställa ytterligare villkor för att godkänna stationen.
Vilka skillnader finns det när det gäller tjänstemannastatus under notarietjänstgöring utomlands jämfört med i Tyskland?
Under notarietjänstgöringen i Tyskland står notarier ofta i ett offentlig-rättsligt utbildningsförhållande, oftast som tjänsteman på försök. När en station utförs utomlands består detta offentlig-rättsliga tjänsteförhållande i grunden, men själva utlandsvistelsen betraktas som tjänstledighet med bibehållen ersättning. Tjänstemannens skyldigheter, särskilt förbudet mot självständig yrkesutövning och tystnadsplikten, gäller även under tiden utomlands. I vissa länder eller vid vissa utbildningsplatser kan det krävas särskild försäkringsstatus eller arbetsrättsligt skydd (t.ex. genom utlandstjänst- eller olycksfallsförsäkring) som går utöver den ordinarie omfattningen i Tyskland.
Vilka skadeståndsrättsliga konsekvenser kan uppkomma från en station utomlands?
Vid notarietjänstgöring utomlands gäller i grunden hemlänets ansvarssystem, men ytterligare ansvarsrisker enligt det utländska rättssystemet kan uppstå. Medan statligt ansvar eller skydd genom landet som arbetsgivare gäller i Tyskland, måste man utomlands beakta civil- och straffrättsliga krav i värdlandet. I vissa fall krävs en kompletterande medarbetar- eller yrkesansvarsförsäkring för att täcka krav som kan uppstå vid arbete inom det utländska rättssystemet. Ett skriftligt ansvarsfrihetsintyg från utbildningsplatsen kan dessutom krävas för att undvika dubbel ansvarighet.
Vilka arbetsrättsliga skillnader gäller angående semester och arbetstid mellan notarietjänstgöring utomlands och i Tyskland?
Notarietjänstgöringen i Tyskland omfattas av explicita bestämmelser gällande arbetstid och semester, vilka regleras i de relevanta tjänstemannarättsliga och delstatliga föreskrifterna. Vid stationer utomlands måste man notera att därvarande arbetstider och semestervillkor inte alltid stämmer överens med de tyska reglerna. Tyska notarier ska i princip ta semester enligt de regler som gäller i Tyskland; egenhändigt beviljad semester i värdlandet kan under vissa omständigheter inte godkännas eller leda till förlängning av stationen. Överskridande av de tillåtna arbetstiderna eller självsvåldig frånvaro från utbildningsplatsen kan leda till disciplinära försanktioner.
Finns det juridiska begränsningar avseende vilka länder eller institutioner där man kan genomföra notarietjänstgöring utomlands?
Ja, de juridiska ramarna kräver som regel att utbildningsplatsen utomlands kan erbjuda en juridisk utbildningsnivå som är jämförbar med motsvarande station i Tyskland. Vanligtvis accepteras bara länder med ett fungerande rättssystem med erkända domstolar och advokater. Placering i länder där det tyska utrikesdepartementet har utfärdat säkerhetsvarningar är oftast uteslutet. Utbildningsplatsen måste dessutom kunna garantera att praktiskt deltagande och insyn i juridiska frågor är möjligt under stationen och att detta motsvarar det tyska utbildningsmålet. Enbart arbete inom NGO eller rådgivande verksamhet utan juridisk anknytning avvisas ofta.
Hur påverkar utländsk rätt de provprestationer som måste avläggas under notarietjänstgöringen?
Examinationsuppgifter såsom tentamina, aktsammanfattningar, rapportböcker eller praktikrapporter måste även under utlandsvistelse i grunden uppfylla de tyska kraven. Det innebär att ämnen och innehåll ska behandla ämnesspecifika, juridiska frågor och dokumenteras därefter. För rapportböcker krävs till exempel att de utförda arbetsuppgifterna, förvärvad kunskap och anknytning till tyska eller jämförbara (exempelvis europeiska) juridiska frågor tydligt beskrivs. Notarier måste därför även utomlands säkerställa handledning och dokumentation som motsvarar tyska examenskrav.
Vilka dataskyddsrättsliga regler gäller under en notarietjänstgöringsstation utomlands?
Även under utlandsstationen är notarien underställd tysk dataskyddslagstiftning, särskilt DSGVO (Dataskyddsförordningen), när personuppgifter behandlas. Särskilt viktigt är att säkerställa att ingen slarvig hantering av känsliga klientuppgifter förekommer utomlands och att tystnadsplikten kvarstår. Vid överföring, lagring eller behandling av personuppgifter utanför Europeiska unionen tillkommer dessutom särskilda krav på tredjelandsöverföringar. Samtycke från berörda personer eller lämpliga garantier för datasäkerhet måste visas upp, annars riskeras arbetsrättsliga och tjänsterättsliga konsekvenser.