Begrepp och rättslig klassificering av företagsstationen inom koncernen
Die Företagsstation inom koncernen är ett begrepp som används i samband med organisation, struktur och de rättsliga förhållandena mellan de olika delarna av en koncern. Det beskriver en organisatorisk och ofta verksamhetsbaserad enhet som är rättsligt skild från moderbolaget och övriga koncernbolag, men som ändå är bunden till koncernens övergripande struktur. Företagsstationen är ofta inte en självständig juridisk person, utan en del av en juridisk enhet inom koncernen.
Denna definition och rättsliga behandling är särskilt relevant vid tolkningen av bolagsrättsliga regler inom koncernrätten och har betydelse inom associationsrätt, arbetsrätt, skatterätt samt tillsyns- och medbestämmanderätt.
Struktur och former av företagsstation inom koncernen
Företagsekonomisk och organisatorisk avgränsning
Företagsstationer inom koncernen framträder som avgränsade organisatoriska enheter inom en större juridisk person (t.ex. verksamhet, filial, avdelningskontor) eller som självständiga ekonomiska delområden, tilldelade ett särskilt syfte eller affärsområde. De är vanligtvis direkt underställda företagsledningen eller ett mellanbolag.
Rättslig status
Ur rättslig synvinkel har företagsstationer normalt ingen egen rättskapacitet. De utgör delar av en självständig juridisk person, men kan ändå vara ekonomiskt och sakligt avgränsade och organisatoriskt i stor utsträckning självständiga. Deras rättsliga klassificering skiljer sig väsentligt från dotterbolag som själva är juridiska personer. Företagsstationer utgör således delmängder av tillgångar eller rörelsedel inom en juridisk enhet, t.ex. ett AB eller ett publikt aktiebolag i koncernstruktur.
Rättsliga aspekter av företagsstationen inom koncernen
1. Associationsrättslig betydelse
a. Koncernrättslig inordning
I tysk koncernrätt enligt §§ 18 ff. Aktiengesetz (AktG) görs skillnad på olika interna enheter inom koncernen. Företagsstationer är, till skillnad från dotterbolag, inga rättsligt självständiga bolag utan organisationsstrukturer inom en eller flera juridiska personer. Ändå kan de internt inom koncernen utgöra egna organisationenheter, avdelningar, fabriker eller filialer.
b. Ansvarsregler
Företagsstationen bär inget eget externt ansvar, utan det är alltid det bärande bolaget som ansvarar såväl internt som gentemot tredje part. Dock kan interna beteendeplikter och instruktioner inom koncernen även gälla chefer och personal vid företagsstationen.
2. Arbetsrättsliga konsekvenser
a. Tilldelning av arbetstagare
Arbetsrättsligt är medarbetare vid en företagsstation i grunden anställda hos den juridiska person som stationen tillhör. Anställningstid, medbestämmanderätt (t.ex. enligt arbetsmiljölagen), uppsägningstider och sociala planer avgörs utifrån denna tillhörighet. Företagsstationer kan ändå bilda företagsråd (vid verksamhetsstorlek enligt § 1 BetrVG) och kan separat hanteras vid verksamhetsövergångar enligt § 613a BGB.
b. Medbestämmanderätt
Vad gäller medbestämmandet inom företaget är det avgörande hur företagsstationer rättsligt bedöms som självständiga eller gemensamt drivna enheter inom koncernen. Detta påverkar tillsättningen och sammansättningen av företagsrådet samt valet av arbetstagarrepresentanter i styrelsen.
3. Skatterättsliga aspekter
a. Begreppet fast driftställe
Skatterättsligt är företagsstationen viktig i samband med begreppet fast driftställe enligt § 12 Abgabenordnung (AO). För inkomstskatt kan en företagsstation anses vara ett fast driftställe för koncernen eller respektive bolag om den har en fast affärsinrättning som används för att bedriva näringsverksamhet. Detta påverkar vinstberäkning och fördelning av inkomster inom koncernen.
b. Koncerninterna internpriser
Om företagsstationer är verksamma internationellt blir frågan om korrekt transfer pricing och dokumentation relevant. Dessa måste följa kraven i den tyska lagen om internationell beskattning och OECD:s riktlinjer för internprissättning, särskilt vid affärsrelationer med andra koncernbolag i olika länder.
4. Tillsynsrätt och reglering
I tillsynsrättsliga sammanhang, särskilt vid kreditinstitut eller försäkringsbolag, är företagsstationen i koncernen betydelsefull för bedömning av riskfördelning och den tillsynsrättsliga organisationen. Den kan beaktas vid fördelning av kontroll- och rapporteringsskyldigheter.
Åtskillnad från andra interna koncernenheter
Företagsstationen är inte att likställa med det rättsligt självständiga dotterbolaget eller det rättsligt osjälvständiga fasta driftstället. Den kännetecknas av:
- Avsaknad av egen rättslig självständighet
- Begränsad extern verkan
- Avsaknad av eget ansvarskapital
- Full rättslig integration i moderbolaget eller koncernens toppbolag
Särskilda kännetecken och avgränsningskriterier
Funktionell avgränsning
Begreppet företagsstation ska i huvudsak betraktas funktionellt: Det handlar oftast om en produkt-, marknads- eller uppgiftsorientering inom koncernen, utan att vara avskild från helhetsorganisationen.
Typiska exempel
- Representationskontor, serviceställen eller produktionsanläggningar
- Internationella filialer som är organisatoriskt, men inte juridiskt självständiga
- Sälj- och logistikcenter i utlandet som inte existerar som egna dotterbolag
Relevans för koncernstruktur och -styrning
Den exakta definitionen och rättsliga behandlingen av företagsstationen är avgörande för strukturering av ansvar, ansvarsfrågor, risk- och compliance management samt skatteoptimering i multinationella koncerner. Särskilt i matrisorganisationer och divisionella strukturer spelar den rättsliga klassificeringen av företagsstationen en viktig roll vid utformningen av interna styr- och kontrollsystem.
Litteratur och vidare läsning
- Lagstadgade grunder: §§ 18 ff. AktG, § 12 AO, Betriebsverfassungsgesetz, Mitbestimmungsgesetz
- Facklitteratur: Grundläggande verk om associationsrätt, koncernrätt och arbetsrätt
- Förvaltningsföreskrifter: BMF-skrivelser om fasta driftställen; riktlinjer från den tyska finansinspektionen (BaFin)
Slutsats
Företagsstationen inom koncernen utgör en viktig del i koncernorganisationen och berör flera rättsområden. Den är varken en dotterbolag eller ett självständigt fast driftställe utan utgör en organisatorisk enhet inom en befintlig juridisk person. Den rättsliga bedömningen är betydelsefull för ansvars-, arbets-, skatte- och tillsynsfrågor och påverkar centralt koncern- och styrstruktur. En korrekt klassificering bidrar till rättssäkerhet i koncernledning och vid uppfyllande av externa krav.
Vanliga frågor
1. Vilka rättsliga krav måste uppfyllas för att tilldela en företagsstation inom en koncern?
Tilldelning av en företagsstation inom en koncern förutsätter att de rättsliga ramarna, särskilt vad gäller arbetsrätt, medbestämmanderätt och eventuella kollektivavtalsregler, efterlevs. Det måste först kontrolleras om befintliga anställningsavtal tillåter omplacering eller tilldelning till ett annat koncernbolag eller -station; detta gäller exempelvis formulering om arbetsplats eller beskrivning av arbetsuppgifter. Företagskonstitutionellt ska företagsrådet enligt § 99 BetrVG normalt involveras vid personliga åtgärder, såsom omplaceringar. Eventuella individuella och kollektiva omplaceringsskyddsklausuler samt medbestämmanderätten enligt § 102 BetrVG i samband med ordinarie uppsägningar ska beaktas, om tilldelningen innebär att det ursprungliga anställningsförhållandet avslutas. Vid utlandsuppdrag gäller ytterligare nationella och internationella arbetsrättsliga regler samt skatterättsliga och socialförsäkringsrättsliga aspekter, såsom A1-intyget vid EU-uppdrag. Dessutom måste eventuella tillståndskrav från arbetsförmedlingen eller andra myndigheter beaktas när arbetstillståndskrävande anställda är inblandade. Även interna koncerndataskyddsregler vid överföring av personuppgifter mellan bolag enligt dataskyddsförordningen måste kontrolleras.
2. Vilka arbetsrättsliga risker finns vid en internkoncernmässig omplacering till en annan företagsstation?
Vid internkoncernmässiga omplaceringar finns flera arbetsrättsliga risker. En ensidig omplacering utan avtalsgrund kan betraktas som en otillåten ändring av anställningsavtalet och därmed vara ogiltig eller till och med jämförbar med en uppsägning, om inte en korrekt ändringsuppsägning enligt § 2 KSchG genomförs. Det finns risk att arbetstagaren motsätter sig åtgärden och väcker talan om fortsatt anställning vid den ursprungliga arbetsplatsen. Om omplaceringen leder till försämrade arbetsvillkor, som lönesänkningar, försämrad arbetsväg eller försämrade förmåner, kan även dessa angripas juridiskt. Bristande eller utebliven involvering av företagsrådet kan enligt § 99 st. 1 BetrVG leda till att omplaceringsåtgärden blir ogiltig. Även likabehandlingsprinciper eller AGG kan påverkas om vissa arbetstagare gynnas eller missgynnas. Slutligen kan arbetsrättsliga tvister om giltigheten och lämpligheten av omplaceringen medföra kostnads- och imagenskador.
3. Hur påverkar tilldelning av en företagsstation det befintliga anställningsavtalet?
Tilldelning till en annan företagsstation inom koncernen kan – beroende på anställningsavtalets utformning – ske som en omplacering inom befintligt bolag, som ett koncerninternt uppdrag eller som byte av avtalspart. Om anställningsavtalet är tillräckligt flexibelt medger det tilldelning till olika arbetsplatser eller företagsdelar utan att ändring krävs. I många fall kräver dock en permanent tilldelning till ett annat koncernbolag en avtaländring, eventuellt i samband med en verksamhetsövergång enligt § 613a BGB. Då behåller arbetstagaren vissa rättigheter och skyddsbestämmelser, exempelvis fortsatt tillämpning av kollektiva regler. Vid endast ett tidsbegränsat uppdrag kvarstår som regel det ursprungliga anställningsavtalet, men roller, arbetsuppgifter och återgångsmöjligheter måste då beskrivas i detalj, även för att klargöra statusfrågor (t.ex. anställningstid, arbetsledning). Ändringar av väsentliga avtalsinnehåll – såsom lön, arbetstid eller förmåner – kräver ett uttryckligt avtal.
4. Under vilka omständigheter krävs företagsrådets medverkan vid en koncernövergripande omplacering?
Företagsrådets medverkan krävs enligt § 99 BetrVG i huvudsak när det gäller en omplacering enligt § 95 st. 3 BetrVG. Det är fallet när en arbetstagare tilldelas en annan arbetsuppgift varaktigt eller om åtgärden pågår längre än en månad och innebär väsentlig förändring av arbetsuppgifterna. För interna koncernomplaceringar gäller detta även om arbetstagaren formellt kvarstår i verksamheten. Sker ett fullständigt byte av arbetsgivare till ett annat koncernbolag ska både den gamla och nya företagsrådet involveras, t.ex. vid verksamhetsövergång. Utan sådan medverkan är omplaceringsåtgärden ogiltig. Vidare kan det finnas skyldighet att informera personalrepresentanter eller kollektivavtalsparter.
5. Måste även skatte- och socialförsäkringsaspekter beaktas vid byte av företagsstation?
Ja, vid byte av företagsstation – särskilt vid gränsöverskridande omplaceringar eller uppdrag inom koncernen – måste både skatte- och socialförsäkringsregler iakttas. Skattemässigt ska man kontrollera om flytt av hemvist eller arbete utomlands leder till begränsad eller obegränsad skattskyldighet och hur beskattning av lön, förmåner och eventuella tillägg sker. Dubbelbeskattningsavtal mellan berörda länder måste beaktas för att undvika dubbelbeskattning. Socialförsäkringsmässigt är det särskilt viktigt vilket försäkringssystem (ursprungsland eller arbetsland) arbetstagaren omfattas av. Vid uppdrag inom EU krävs oftast A1-intyg, vid utlandsuppdrag utanför Europa kan bilaterala avtal gälla eller särskilda överenskommelser behövas. Det kan leda till kännbara böter och eftertaxeringar om avgifter betalas till fel system.
6. Vilka dataskyddskrav ska beaktas vid internkoncernmässig tilldelning av en företagsstation?
Internkoncernmässig överföring av medarbetardata vid tilldelning eller omplacering är särskilt känslig ur dataskyddssynpunkt. Enligt dataskyddsförordningen (GDPR) är koncerner skyldiga att ha rättslig grund för överföring av personuppgifter (namn, adress, anställningsdata, eventuellt hälsouppgifter för arbetsmiljö) mellan olika bolag. Vanligen grundas detta på fullgörandet av anställningsavtalet enligt art. 6.1 b GDPR och berättigat intresse enligt art. 6.1 f GDPR. Tekniska och organisatoriska åtgärder måste säkerställas så att obehöriga inte får tillgång till uppgifterna. Vid internationella överföringar, särskilt till länder utanför EU, måste lämplig skyddsnivå garanteras (t.ex. genom standardavtalsklausuler eller bindande företagsregler). Arbetstagaren ska informeras om omfattning, syfte och art på dataskydd (art. 13 GDPR) och rätt till information, rättelse och eventuellt radering ska säkerställas. En dataskyddsombud bör involveras i processen.